Lycklig, lycklig och lycklig…❤

WAtt min och Adams relation inte har varit ”toppen” har varit ett faktum under ca 2 års tid ..

Jag är envis och vill lösa allt, tänkte flera gånger att kanske, kanske blir läget annorlunda imorgon…vi har ju så många år av fina minnen och vi har varit ett stöd för varandra så många gånger i livet…samtidigt som det saknats något, enligt mig…

Jag har kämpat och kämpat och försökt se alla möjligheter till någon form av lösning…

Men ju äldre jag har blivit, sett kompisar bilda familj men även sett baksidor av psykisk ohälsa, mediciner (även om det räddat liv ) och varit jätteviktigt i perioder av mitt liv också…

Jag har inga problem att börja om jag känner tecken på livsleda igen…❤

Finaste combo av insida / utsida i världen ❤ den har Willie❤💯
Love William ( Willie) forever 😊❤ ( teknikhemmet nr 1) 😊
Matlagning, teknikintresse, musikintresse m.m ❤❤❤

Fast så, är verkligen inte fallet idag…

På senaste har Adams och min relation stressat mig oerhört…jobbigt att gå i 60 kvm under coronapandemin där man inte trivs i relationen…

Jag började någonstans för 1 år sedan tänka att ” jag/ man lever bara ett liv” gör ett försök att nå målen innan det är försent…

Om jag får några barn är ju inte 100% säkert, men nu finns det bästa förutsättningarna , fertilitet, inga medicinbiverkningar, riktigt fina känslor för min partner ( ingen övervikt) och framförallt välmående …envishet ,stabilitet, energi och ett väldigt driv ( från två håll) …

Vilket måste vara en förutsättning eftersom att ALLA barn kräver högsta ansvar, empati , uppmärksamhet, energi och välvilja…

Detta har varit prio ett efter mina dåliga erfarenheter.., ansvar har jag alltid tagit med olika mycket energi pga av biverkningar…bla….så tacksam för livet…

Ett nytt hopp med ett fint mående…😊

Tack…💖

Försäkringskassan , (Adressen som jag kan)… ( utantill)

Har mött många olika livsöden genom åren…

Ett särskilt starkt kommer alltid vara min vän Jennas, som jag träffade första gången på Akutpsykiatrin.

Vi var lika hon var en smart tjej, men kunde inte hantera vissa saker , kände mycket tomhet och skar sig , polisen kom in med henne när hon rymt… (min tredje) ”lillasyster”

Jag minns också att när det hände att Jenna kom in med polisen var jag orolig för henne, samtidigt som denna känsla fanns lite om ärligheten ska fram ”Nu händer äntligen något över huvudtaget på avdelningen” det sa jag till min mamma när hon kom på besök minns jag…

Så får man ju egentligen ,verkligen inte säga och det visste jag eftersom jag trots allt är ganska väluppfostrad, tack fina familj att ni stått ut och hjälpt mig med stöd , rätt och fel och en fin kärleksfull vardag med ❤…

Men det var ändå lite känslan ska jag ärligt säga…

Minns också att det ibland kändes det som tiden stod tiden fullständigt stilla antagligen lite likt som på fängelse…känslan av att endast vara förvarad ( vilket var bra då ) infann sig också minns jag och var särskilt tydlig i början, under tonårstiden …

Vi ( Jenna och Jag) , var de mest lika på avdelningen, jag har aldrig hört röster eller så men paranoida tankar vid hög / kraftig stress om att andra inte tycker om mig har blivit som en ond cirkel under korta perioder men jag har verktyg och när detta händer försöker jag stressa ner och använda de sk ” mot-tankarna” ” de kanske har det stressigt själva, mycket på jobbet och jag märks nog inte så mycket som det känns då när det känns så stressigt ….då blir jag självfokuserad och fick tunnelseende antagligen mitt” psykiska försvarssystem ” min skolgång på OP/SP och möten med många olika psykologer, behandlingshem genom tiden, har faktiskt hjälpt mig mycket med dessa verktyg ändå, jag har också blivit mer och mer skicklig på att använda de vid ett sådant behov och jag gillar ju att studera …😊🥰❤

Vistelsen i början på akutpsykiatrin var i övrigt det jobbigaste som jag varit med om i ilivet…kände mig inte hemma alls..

Men Jenna Manninen, dig kommer jag ALLTID minnas.

Tyvärr läste jag Jennas dödsannonnons nyligen vilket jag känner stor sorg över…

Kära ”syster” Jenna hade önskat att du hade fått bli Polis som var din önskan men varken du eller samhället trodde på dig…fy detta är jobbigt…man måste få ha mål och Du hade det med..❤

Jag har insett att jag är grymt tacksam över livet och ska göra mitt bästa för att förvalta min tid väl…

William Gabrielsson, du är min största kärlek,livskamrat, stabilitet och det mesta…Ett nytt hopp har tänts och en stark plan …❤

Är nu skriven hos William och har ansökt om nytt bostadstillägg, heja vårat driv och fina samarbete ….är SÄRSKILT imponerad av Willies driv …❤❤❤

Jag är envis du är envis nu kör vi på I Livets resa…

Med kärlek och värme …🥰❤💯

”Kära ”Lillasyster” Jenna, detta får inte hända någon mer någonsin …jag ska försöka mitt bästa med info kring psykisk ohälsa på mitt ansvar med glädje resten av livet ”….

Nu är det dags för ett nytt ansvar för resten av vår och vår ev familj och framtid…( ”Ett Hopp ger ju ofta nytt Hopp” brukar jag säga

Framåt marsch…

#Staypositive#Hope

( Detta är det Ärligaste, mest Känslosamma , Raka inlägg jag nog faktiskt någonsin skrivit) det är verkligen dags för det nu…)

#riksförbundetbalans#1177, MIND#SUICIDEZERO

/ Malin

Author: malinitoreboda

Är en 30 årig kvinna som lever med olika psykiatriska diagnoser. Såsom bipoläritet, ångest, social fobi och tvångssyndrom. Trots mina " hinder" strävar jag efter en så optimistisk syn på tillvaron som möjligt , då jag förstås upplever motsatsen som än mer " bromsande. Välkommen!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.