Vi bor nu som sambos i vår lgh…det är ett jobbigt och ansträngt läge. På nyårsafton var det bestämt att vi skulle åka till min syster. Tyvärr blev det inte så, 

Det började med att Adam frågade om min åsikt om hans kläder samtidigt som jag bytte om till nyårsfirandet.

Jag svarade nog lite stressat ” att jag önskade att han bestämde det själv” . För jag behövde byta om, det var också ganska ont om tid . Så jag var nog lite irriterad, men det accepterades inte ( Adam är själv deppig just nu) ska jag säga till hans försvar …

Dock tycker jag inte man kan skrika och eller bete sig hur dåligt som helst/  ”vräka” ur sig vad som helst varje dag, heller. Så jag tog fullständigt slut på min energi och det kändes för jobbigt att åka med.

Han gick ut och ringde sin kusin från köket. Det som var jobbigt var att han ljuger ganska obehindrat när han har ett eget syfte och har  svårt att visa empati som inte gynnar honom. Säger inget mer om det, men det slutade med att han åkte till sin kusin.

Det kändes inte schysst…jag blev lämnad ensam på nyårsafton. Så gör ingen bra vän. Så nu är stämningen i lgh väldigt ansträngd, tur jag kan gå till mina föräldrar. Det är gångavstånd och ganska nära…

Älskar er…🥰💞❤

Vi har ett gemensamt konto men jag får ingen vidare info och budgeten har Adam på sin dator…jobbigt för behöver ju också få inblick.

Sedan kom det mycket ”jag älskar dig” , som det brukar, men jag har inga känslor kvar och har ansträngt mig i 2 år.

Har insett att detta inte håller. Jag kan inte visa känslor som inte finns för att man på ett sätt känner medlidande med personen.

Vill endast vara vän med Adam och mina föräldrar och vården stöder mig…tur  och bra.💞 står upp för mig själv lite mer nu iaf …😊

Konstigt nog har detta inte varit någon direkt nyhet för min del vad gäller kärleksrelationer med tanke på min relation med, M….. Bergqvist som är / var mitt ex, från åk 2 i  gymnasiet från Skövde där jag fick typ rymma efter han slängt mig i golvet , jag blev gravid och gjorde en legal abort,..

Jag märkte också att han var elak mot min katt ( tussi) , jag fick nog och stack, telefonterror också …det var hemskt sammanfattningsvis…ÖNSKAR INGEN SAMMA öde vad gäller sådana relationer.. . 

”Själv har jag alltid varit en ganska sjävosäker och skör person och relationer har inte känts lätt…varit beroende av att känna mig trygg till personer, haft stora egenkrav och känt mig totalt misslyckad periodvis också denna jobbiga starka känsla av ensamhet, tomhet… ”

Jag har också  känt mig orolig att mitt ex skulle göra likadant mot någon annan, efter att jag lämnade honom, tyvärr hade jag inte ork eller psykisk hälsa att ta reda på detta och eller på något vis försökt stoppa det , men det är en stor rädsla och fundering jag har haft… ”hoppas för allt i världen” att  det inte är läget vad gäller hans beteende  idag hursomhelst…

Man kan bli ”ärrad” för livet, det vet jag…

Men har träffat / dejtat trevliga personer med som tur var…synd att jag ”hamnade” träffade  fel från start…Har alltid varit självosäker i mig själv , mina erfarenheter av mobbing osv har inte direkt heller hjälpt mig på något sätt…

Har varit jobbigt under dessa två år och nu har det verkligen nått sin gräns. Skönt med ett nytt år och lite nytt hopp…återhämtning , terapi och hitta sig själv lite bättre igen…och ett nytt hopp om  vänskap / kärlek  av det mer hållbara slaget…❤💖

Så här har våra SMS sett på senaste , mer och mer,   det har varit väldigt svårt att bara diskutera…

Jag brukar hålla mig kort när jag blir anklagad och hålla mig till min ”plan” , upprepa vänligt men bestämt eller gå till mina föräldrar…något jag lärt mig efter erfarenhet av dåliga relationer.

Orkar inte känna att jag behöver ”dra” Adam längre och uppmuntra att gå till jobbet samtidigt som jag arbetsträning, blev dubbelt så tungt och tycker att en 40 åring oavsett får klara sig lite mer själv vad gäller vissa saker…kan inte må dåligt för att jag vill hjälpa, känner medlidande och press, det är ju ohållbart, glasklart oavsett ….

Har blivit bättre med åren också…lite bra trots allt 🙂

Verkligen inte ok eller att ifrågasätta kärleken till mig från Mina föräldrar…inte alls ok de betyder jätte mkt för mig som föräldrar och psykiskt / socialt stöd…speciellt nu med !

Känns alltmer lockande med singelliv och terapi i första hand detta halvår och en lösning åt Adam med för bryr mig som vän oavsett…🙂

Jag blev tillsammans med Adam som jag träffade via en dejting app efter gymnasiet, vi träffades under töreboda festivalen han bodde i Falköping på den tiden , vi hördes via tel när jag försökte läsa i Östersund…sedan träffades vi när jag kom till behandlingshemmet Pejas hus och Akutpsykiatrin i falköping, brukade komma till hans lägenhet, vi gjorde slut och jag flyttade till till mina föräldrar i Töreboda skaffade lägenhet, vi pratade i tel och blev tillsammans igen, sedan flyttade Adam från Falköping till min lägenhet i Töreboda och sedan dess har vi hållt samman lite periodvis ….

Nu vill jag fortsätta min resa, antingen själv, eller med någon som kan visa mig mer empati/ respekt…

Hoppas också att stressen lägger sig och min förvirring för jag mår lite bättre sedan vi beslutat att berätta om detta och jag får/ fått stöd av mina föräldrar. Har insett att jag känt mig ”lite desperat ” på att fly situationen runt detta.

Lite därför har nog mina senaste blogginlägg också just verkat lite förvirrade och desperata men jag låter det vara kvar …och blickar istället fram mot ett lugnare och förhoppningsvis bättre år nu 2021- faktiskt för oss båda i olika lägenheter som prio 1 …

/Malin