På adventsvandring med min livskamrat och sambo Adam …

Advent hos mina föräldrar…🙂💞

Ibland känns det lite som att det är du och jag mot världen, ”Fördomsvärlden”…

En stark känsla jag får emellanåt, oavsett vart jag befinner mig.

På ort eller i stad eller när jag går och funderar för mig själv, vilket jag är bra på…, musik har blivit mer och mer värdefullt under dessa, mer ensamma tider , likt de under Corona…

Jag och Adam delar förutom olika diagnoser jag ospec bipolär… antagligen uppkommit av genetisk sårbarhet i kombination med olika trauma i ungdomen.

Jag funderar ibland på om jag även har Adhd (men står inte kvar i den neuropsykiatriska kön) pga att det inte anses finnas tillräckligt stort behov längre, att jag beviljats sjukersättning och att kön är ca 2 år och det viktigaste, att jag själv tycker det känns ok.

Jag fick en gång ( från första början), emotionell instabilitet ställd som diagnos .

Det var den första som ställdes då jag kom till akutpsykiatrin när jag var runt 20 år. Den stämmer trots allt kanske bäst överens med diagnos kriterier och även ångestproblematik, det håller mina anhöriga också med om…

Gemensamt har vi också varit med om mobbing under tonårstiden. Något som inte är kul men samtidigt är det något som knyter oss samman, och något vi båda kan referera till mycket… det känns väldigt värdefullt ändå.

Jag tänker försöka släppa så mycket jag kan på diagnos -funderandet och grubbleriet, ändå och som min läkare uttrycker behandla traumat och mina symtom…just nu bråkar vi ganska mycket..Adam och jag.

Tyvärr ”kolliderar” våra diagnoser lite emellanåt, skulle man nog kunna uttrycka det…

Jag känner mig kanske lite mer åt det energiska, ”ADHD” – hållet, och Adam är mer åt andra hållet, men vi kompletterar varandra bra å andra sidan.

Jag ger energi och Adam bromsar, ibland får vi bättre balans ihop/ tillsammans vilket är en bra ide… på mitt behandlingshem fick jag öva på just att bromsa mig, hoppas jag kan stötta min sambo Adam lite åt andra hållet, emellanåt, vore fint och bra. 🙂

Mycket diagnoser under samma tak…🙂, men som sagt jag vill tro att vi är starkare tillsammans, oavsett…

Nu har vi börjat fokusera mer på fördelarna i våra diagnoser…och det finns det gott om , det vet jag…🙂 Jag har min behovsmedicin som kan ta bort stressen ( förutom den trygghet jag oftast känner med Adam) om det skulle bli lite för mycket konflikt här hemma…bra att det finns så fin hjälp ändå. 🙂

Jag är psykiatrin evigt tacksam att jag lever och mår helt ok idag ändå…

Det ska jag säga…🥰💞

Jag har också förstått att mina föräldrar tycker det är fint att vi har och kan hjälpa varandra , då vi är i bra Balans…🙂🥰

Känns bra.

Jag har också Lamotrigin och Topiramat , som stämningsstabiliserande, det fungerar både vid bipolär och borderline och hjälper och har hjälpt mina humörsvängningar bäst om jag ser tillbaks och med minst biverkningar, så det är ju bra.

Jag har inga problem att börja med de under svårare perioder, är ganska van tyvärr, men vill samtidigt försöka och vet att jag är både envis och stark och som sagt jag känner en stor trygghet i Adam 🙂🥰💞

Jag började faktiskt med Lamotrigin igår, är lite ” I det blå” men känns ok och det är mindre stress och ”krig” i lgh osv..det är ju bra.🙂💞

Jobbigt med Corona nu också, jag har fått lite öroninflammation , så vi är mer inomhus.

Och det kan som sagt bli lite jobbigt ibland, tur att vi är välkomna till mina föräldrars hus när vi vill, lite större ” space”. 🙂

Jag har haft humörsvängningar, paranoia, impulskontrollstörning , stress och problem med relationer sedan tonårstiden…det är mina symtom. Diagnoser, vem är jag utan ..jag kanske är ganska osäker trots allt ..fast har haft diagnos halva livet å andra sidan…

Har också social fobi, GAD och har haft stora besvär med tvångstankar och tvångshandlingar, mycket ångestproblematik också…

KBT har hjälpt mig bäst mot tvånget och ångesten det andra har varit mer komplicerat men tiden på behandlingshemmet var mycket värdefull hursomhelst och som sagt bra att jag har Adam och mina föräldrar.

Min farmor hade vissa psykiska problem ,(hon drack mycket , satt tom i fängelse en period) , vilket har splittrat min pappas familj), …men nu är alla sams och det betyder mycket för alla i släkten 🙂

Farmor blandade sprit och tabletter och hon dog efter mycket alkohol, vi har också haft ätstörningar osv i släkten…

Känner att vissa saker måste man få prata om eftersom det känns viktigt för mig att lyfta för egen del om inte annat ..

Detta är ingen ”familjehemlighet” heller , å andra sidan och psykisk ohälsa diagnostiserades inte lika mycket förr, alkohol var också vanligt mot ångest förr enligt min läkare…

Min pappas släkt , farmor Inger Stenman och farfar Harry 🥰💞

Men tur det finns bättre lösningar nuförtiden, mediciner och terapi bla…😊💞

Alkohol förstör mycket, stjälper mycket mer än vad det hjälper, ( milt sagt), det är något jag själv lyckats hålla mig i från under min livstid.

Det känner jag mig stolt över men har samtidigt inga fördomar om mot andra som har drabbats, det vill jag UNDERSTRYKA, här känner jag tydligt av min empatiska/medkännande sida,..det är ju bra 😊

Jag kan också känna ett mycket stort/ starkt medlidande för personer med olika beroendesjukdom, jag har sett mycket både i öppen och sluten psykiatrin, och jag har också läst om emotionell instabilitet, som projektarbete under gymnasietiden, något som faktiskt kändes kämpigt minns jag, särskilt redovisningen för under den kunde jag inte se någon i ögonen och höll tom på att svimma vilket jag inte gjort på någon annan redovisning . Hade också mer svårt att ta mig igenom de böckerna.

Men jag är noga med att hålla mina egna gränser tydligt idag. För min egen skull..

Vi kämpar på så gott det går…🙂💞 ( OBS, tror inte mina föräldrar mår dåligt eller har någon personlighetsstörning, även om jag och pappa är ganska lika) önskar jag hade ett jobb också, har alltid kämpat och försökt trots mina problem trots allt och det vill jag att andra ska FÖRSTÅ… 🙂💞😍

Jag gillar att sätta upp mina mål i livet, och det har alltid känts viktigt för mig.

Mamma och pappa, ni är fina människor och mina förebilder , för alltid… 💞🙂

Något jag förvånades över är att min pappa som nu är klinikchef, berättade att han var ganska ”strulig” under sin tonårstid, han läste upp sina betyg på Komvux som man kunde förr, han gick på ” Käftis” , (tandläkarhögskolan), i Göteborg .

De har förresten kvar pappas gamla studentlägenhet i Göteborg ( Majorna), kul och nu är han klinikchef/ dataskyddsombud för VGR , med kontor i GBG, där kan man ju tala om ”Resa”… 😍🥰😊

Heja pappa …💞 jag skriver det mesta här, och hoppas på förstående, ingen kritik för jag mår dåligt av det, och det är ärligt…

/Malin

Ja jag blev märkt för livet, I dubbel bemärkelse, ofta döljer jag helst, detta men det är samtidigt en påminnelse till mig själv om min sköra sida och att jag måste fortsätta leva med min egna ” livstatuering ”, sorgligt nog… bra läkare som pusslade/ sydde ihop detta då jag var som skörast…
Cred till vården och psykiatrin ändå 💞

Ingen nyhet för mig , för jag fick bra hjälp att öva på att hålla rutiner på behandlingshemmet Pejas hus, i Falköping.

Vi hade ett schema att följa varje vardag under veckan, men då hade jag ca 10 olika tabletter och kunde knappt röra mig, jag kände mig helt borta…Men nu minns jag det bättre och rutinerna har jag med mig, det är bra.

Mina föräldrar , Adam och mina systrar också 🥰💞

Ta hand om varandra, håll avstånd, och  håll ut …🥰

/Malin

Author: malinitoreboda

Är en 30 årig kvinna som lever med olika psykiatriska diagnoser. Såsom bipoläritet, ångest, social fobi och tvångssyndrom. Trots mina " hinder" strävar jag efter en så optimistisk syn på tillvaron som möjligt , då jag förstås upplever motsatsen som än mer " bromsande. Välkommen!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.