Tillsammans är vi starkare

Jag har inte många vänner.

Känns som att jag oftast får börja om med det sociala när jag ställt till det.

Oftast händer det att jag överanalyserar situationer, någon kanske inte hälsade tillbaks då tänker jag oftast att det beror på att det är en liten ort och personen kanske vet om att jag har psykisk problematik eller att de har dömt mig på förhand på något sätt.

Vet inte men jag tar ofta ut sådant i förväg för att skydda mig eftersom jag även varit mobbad. Jag är lite ”bränd” eller hur man ska uttrycka sig.

Därför har detta även hänt och händer att jag tar bort facebook vännner för att ”skydda” mig i förhand. Något som slår hårt mot mig. Och är inte heller schysst mot personerna. Särskilt inte om de tänker likt mig. Istället har jag övat på tankar som att personen kanske har andra anledningar inget som rör mig.

Egna anledning som stress , hämta barn på dagis de kanske inte ens sett mig. Eller så har de sett mig men som sagt har kanske andra anledningar. Det är ju inget jag vet . Det som händer är att jag förstår att det finns andra anledningar men känslan att det kanske beror på mig gör så ont. Därför vill jag skydda mig men det blir helt fel.

Vet inte om någon kan känna igen detta eller om det verkar konstigt. Men så är det för mig.

Idag gick jag och Adam en sväng längs kanalen. Toppen 🙂

/Malin

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.