Uncategorized

Dipp…

Vill inte kritisera änglar inom akutpsyk. Detta inlägg är därför lite ”kluvet att skriva”.

Har märkt genom åren att bemötatandet hos vissa vårdare kunde vara/varit bättre. Pga omständigheter i helgen hade jag en dipp i mitt mående.

Som akutvårds- sökande kände jag mig nästan ”ynklig”. En vårdares första ord när jag ringde var mycket ifrågasättande nästan ”bortmotande”.

Dessutom var det inte förrän under mitten av samtalet som personen frågade efter mitt personnummer. Även fast jag sa att jag har kontakt med psykiatrin sedan tidigare. Slutade med att vi lade på luren utan någon åtgärd. Däremot stod jag på mig och ringde upp igen. Jag ifrågasatte personens bemötande och frågade om jag kunde få hjälp att komma in för en läkarbedömning.

Personen svarade ”ja men då får du ta dig in själv”. Detta kunde jag inte eftersom jag varken har bil eller körkort. Jag stod återigen på mig och frågade hur de gjorde generellt om personen mår mycket dåligt och inte kan ta sig in. Varpå han börjar vackla och svarar att det plötsligt finns en möjlighet att komma in via ”psykiatri ambulans”. Jag tackar ja.

Sedan ringer en ”ängel” med varmt bemötande upp och vi har ett bra, givande samtal och det slutar med att jag klarar av läget och situationen lättar. Jag behöver inte ta mig in. Hade varit lättare om personen på akutpsyk hade bemött mig liknande från början.

/Malin

Annonser

malinitoreboda

Är en 30 årig kvinna som lever med olika psykiatriska diagnoser. Såsom bipoläritet, ångest, social fobi och tvångssyndrom. Trots mina " hinder" strävar jag efter en så optimistisk syn på tillvaron som möjligt , då jag förstås upplever motsatsen som än mer " bromsande.
Välkommen!

You may also like...

1 Comment

  1. Usch vad jobbigt med sån felaktigt bemötande. Vad bra att du stod på dig.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.