I lördags var mina systrar , min systers man och lille Emilio i Göteborg för att gå på Liseberg. Redan i december sa Emilio stolt att han skulle lämna sina nappar till Lisebergskaninen eftersom han slutat med dom. Det gjorde han verkligen då de var på Liseberg i Lördags. Kul.

Har dessvärre under min mer stabila fas funderat eller snarare grubblat över vad som räknas till ett normalt stämningsläge? Är jag ens i det under mina s.k stabilare faser eller vad är ”normalt” finns normalt eller är det en gräns som är lite ojämn, som inte går att mäta. Sådana här grubblerier kan jag hamna i emellanåt.

/Malin