Alex, I miss you…

Ibland saknar jag mina katter något förfärligt. Alex var min första katt, honom köpte familjen år 2000. Han blev 14 år. Fick vara både inomhus och utomhus och verkade stortrivas med det. Under det första året efter hans bortgång var det extra jobbigt. Jag förväntade mig att Alex skulle komma springande ”jamandes” nerför trappan var gång jag öppnade kylskåpsdörren. Eller bara det att man skulle träffa på honom någonstans i huset. Men det förblev tomt. Alex var en så personlig och speciell katt… I miss you. /Malin



Categories: Uncategorized

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.

%d bloggare gillar detta: