Idag var jag på ett syrianskt-ortodoxt dop, min systersons. Det var både nytt ; intressant och fint. Det var många inslag av sång i själva predikan vilket är lite ovant för oss traditionellt svenska kristna. Mitt i själva akten började några åskådare ”jubla och skrika” jättehögt vilket nästan skrämde mig eftersom det kom så plötsligt. Dock lät det så glatt så man förstod att det var ”planerat”. Hade det inte varit för min dumma sociala fobi hade jag gärna varit med på kalaset efter också. /Malin