Ett mobbingoffers bekännelser…

Jag har tänkt på att något som ofta återkommer i mina tankar är tiden då jag mobbades/blev utfryst i skolan. Nu när jag är vuxen har jag en annan ”förståelse” för hur det kunde bli så. Människor är överlag rädda för ”det som är annorlunda”. Det gäller även vuxna. Det är som en instinkt. Rädsla ger en stressituation som i sin tur ger ett adrenalin- påslag. Vad man gör med detta är olika. Tänker mig att Fly – Fight  som  är en respons på stress och adrenalin påslag därför även kan bli aktuellt här. Samtidigt oavsett instinkter gäller det att inte alltid ” ryckas” med  en av grupptryck o.sv. Man får gå till sig själv och tänka ”är detta ett agerande jag kan stå för”  i ett längre perspektiv. Min psykolog sa en gång att hon var övertygad om att människans hjärna är mer mångfacetterad och komplicerad än vad en del tror. Det tyckte jag var bra. Man ska inte vara snabb med att döma  varandra. Dels med just tanken på min psykologs uttalande. Det här med mobbning är förödande för en enskild människa. Idag är jag 30 år och mobbarnas åsikter kommer tillbaka till mig då och då. Jag blir oftast bara ledsen men ibland när jag känner mig stakare blir jag istället arg på personerna och önskar de förstår vad de faktiskt ställt till med. Till de som sagt förlåt riktar jag därför ett stort tack och till er andra. Hoppas och tror att ni ångrar er och har blivit bättre mer mogna personer. De förtjänar ni trots allt. /Malin



Categories: Uncategorized

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.

%d bloggare gillar detta: