Viljan att passa in…min berättelse

Trodde det var något som hörde tonåren till. Dock verkar det som något som varje vuxen och då tänker jag ”friska” personer har en vilja till också. Det handlar väll om social acceptans kan jag tänka, som det har gjort i urminnes tider. Tycker på ett sätt att det är konstigt att den intelligenta människan inte har kommit längre,men samtidigt får man nog inte förneka den ”kraft” gruppsammanhållning har och hur människan kan bli och ”förändras” under sociala samspel. Själv har jag aldrig känt att jag passat in samtidigt som jag har velat göra det. På dagis slutade jag prata under större delen av skolgången 1-3 vet inte varför, det medförde att många tyckte jag var konstig/udda tidigt vilket också tidigt gav mig ett minskat självförtroende. 4 an och 5 an var lite bättre sedan var jag mobbad i sjuan innan jag blev sjuk för första gången som 13-åring och fick komma till BUP. Gymnasietiden var den bästa tid jag varit med om , jätte bra sammanhållning i klassen där eleverna för första gången var mer intresserad av att skaffa fina betyg än av att vara elak till någon ”hackkyckling” och jag överdriver inte, kändes så bra .Oavsett om jag kan använda mina fina betyg till något eller inte så är jag glad att jag har de och väldigt glad att jag kunde gå hela min gymnasieutbildning. /Malin



Kategorier:Uncategorized

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: