Hoppet…

Är ju det sista som överger människan. För min del känns det som hoppet kommer och går men det har ändå stannat där någonstans och det är jag glad över. Men vad gör man när de som ska skydda en i samhället och har detta som jobb sviker. Det är så det känns när man tar sina  allra sista krafter till vad man tror ska vara något bra och inte bara för en själv utan kanske, kanske för någon annan också. Tänker på det jag skickade till … för patientsäkerhets-skull. Jag säger som det är fick avslag. Hade verkligen bara som avsikt att i fortsättningen möjligen, möjligen i akuta fall som i detta få vård. Kände verkligen att jag behövde skriva detta , brevet gjorde mig så besviken.  Har funderat om jag ska skriva eller låta bli. Det blev skriva. Hoppet är kvar…

 

/Malin



Kategorier:Uncategorized

Etiketter:

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: