Osäker…

malins 323Den här osäkerheten som kommer över mig som en våg då och då får mig att känna en konstig känsla av tomhet. Jag är innerst ytterst osäker på vem jag är och vad jag duger till. Ibland känns det lättare att veta vad jag kan när jag är inne i mitt ”flow” som jag brukar beskriva det,  då går allt som en dans och inget är svårt , jag får mycket gjort på kort tid. Antagligen är jag då lite hypomanisk.

I dagens samhälle krävs inte bara att  man står på egna ben och kan försörja sig man ska helst göra det väldigt bra också. Själv kommer jag från en akademiker-familj (mamma och pappa är tandläkare och många i släkten har akademiska utbildningar) vilket gjorde att jag hade svårt att släppa greppet om min påbörjade socionomutbildning i början av sjukdomen. Jag kände ungefär att man är det man gör/blir väldigt hårt och utbildar man sig inte och blir något så är man ingen. Jag vet att det verkar konstigt men jag kände ett sådant krav. Och visst det är tufft idag. Ännu kan jag känna vissa dagar fast jag har andra aktiviteter som dagsjukvård och andra kontakter, kanske har förstört genom att inte fortsatt utbildningen. Men samtidigt vet jag att det inte hade fungerat, jag var och är i perioder för dålig för att gå ett helt program även om jag ibland längtar efter en kurs eller liknande. Så en dag i taget får bli visan för mig. /Malin



Kategorier:Uncategorized

2 svar

  1. Ok =), önskar dig lycka till där!
    MVH Malin

  2. Svar: Tack så mycket 🙂

    Än har jag inte riktigt orkat bråka med vårdcentralen om mina blåmärken även om jag kanske borde. För jag tycker inte att det känns normalt att få så mycket blåmärken som jag får.
    Har tänkt att jag ska söka mig till en annan vårdcentral och hoppas på att de lyssnar på mig där.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: