Jag ÄR inte min sjukdom, jag har en…

När jag var ute och gick idag funderade jag på det här vad som gör att människor ofta drar sig för att att ta kontakt med människor med psykiska störningar. Lite därför att jag fick en förfrågan från Mariestadstidningen att vara med i en intervju i tidningen nästa vecka som jag kommer att tacka ja till ”by the way”. Jag kom inte fram till ett svar utan till flera möjliga alternativ, det första jag tänkte på är att vi människor ofta har en tendens att gruppera in andra människor kalla det ”döma” eller vad du vill. För en del människor som är friska räcker det med att höra att jag är psykisk sjuk så tar de avstånd, för andra som har en psykisk sjukdom vill de ibland veta mer om sjukdomen och om vi inte har samma, om jag tex har en värre sjukdom kan de börja ta avstånd på grund av det. Det kanske handlar lite om att man vill kunna känna igen sig och kunna förstå den andre. Lite också att behålla ”status” som tyvärr har blivit så viktigt i vårat samhälle. Vill bara poängtera att oavsett diagnos så vinner man på att komma en människa lite närmare ”att prata med varandra” alla har olika personligheter bakom diagnoserna och man ÄR inte sin diagnos man har en. Även om man brukar säga att man tex. är diabetiker eller schizofren så kan två personer ha samma sjukdom men vara olika vad gäller personlighet.



Categories: Uncategorized

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: