Försöker vara positiv

Jag försöker vara positiv trots att jag som många andra med psykiska sjukdomar kämpar med en inre bergsbestigning extra varje dag. Av min läkare har jag fått mediciner som kapar toppar och dalar i mitt mående samt ”rättar till” känslor och tankar som är förvrängda. Jag har också fått en väg att gå nämligen till dagsjukvården för att komma ut och aktivera mig. Även en samtalskontakt att gå till i form av en psykolog .Vad jag har märkt sedan jag gick över i öppenvård och den kommunala vården är att nu hänger en väldigt stor del på mig hur allt ska gå. Om det överhuvudtaget ska gå. Tex. så förväntas man ta sig till Skövde med tåg eller buss en gång varje vecka och jag har problem med förväntansångest och katastroftankar; men det har gått de flesta av gångerna att ta sig dit iaf, samt att man förväntas ringa till höger och vänster. Visst, så är vuxenlivet delvis, å andra sidan ibland känns det som man måste vara frisk för att orka vara sjuk. En sak som jag tycker borde bli bättre i öppenvården där jag går, är att läkaren borde kalla patienten oftare (än var 8:e månad), efter att han har skrivit ut nya mediciner, han kanske har ont om tid men själva meningen med öppenvård är väll att patienterna inte ska behöva komma in på slutenvård och då är det väll bra om de kan korrigera mediciner eller dyl. i öppenvården istället för att de ska bli så dåliga att de behöver åka in på slutenvård. /Malin



Kategorier:Uncategorized

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: