Som att vandra på ett berg …

Så kan det kännas för min del att leva med mina symtom , kan aldrig vara för säker på att inte falla ner, ramla och slå sig riktigt illa, så man får stora sår.Ibland får man börja om långt nerifrån.Man lär sig nya metoder och man tar hjälp av det man kan få hjälp med (som i mitt fall har varit mediciner och samtalskontakt och nu på senare tid, träningen).Alla mina misslyckanden bär jag med mig i en tung ryggsäck längs vägen.Man skulle kunna säga att medicinerna alternativt min dagliga träning, är bränslet som gör att jag orkar vandra, samtalskontakten hjälper mig att lätta på inehållet i ryggsäcken lite då och då.Det är tur att möjlighet finns till hjälp i alla delar , tycker jag…💕Malin

11 reaktioner till “Som att vandra på ett berg …

  1. Hi! This post couldn’t be written any better!
    Reading through this post reminds me of my previous room mate!
    He always kept chatting about this. I will forward this write-up to him.

    Fairly certain he will have a good read. Thank you for sharing!

  2. Spot on with this write-up, I honestly think this site needs a lot more
    attention. I’ll probably be returning to read more, thanks for the info!

  3. Hello! I could have sworn I’ve been to this site before but after
    checking through some of the post I realized it’s new to me.
    Anyhow, I’m definitely delighted I found it and
    I’ll be bookmarking and checking back often!

  4. Heya i’m for the first time here. I came across this board and I find It truly useful & it
    helped me out much. I hope to give something back and help
    others like you aided me.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.